OM EJE THELIN
Eje (Eilert) Thelin var en av de största gestalterna inom svensk jazz, och en av dess internationellt mest kända musiker, en briljant trombonsolist och under 60- och 70-talen ledare för en av landets ledande jazzgrupper.
1967 flyttade Eje till Graz i Österrike, där han blev trombon- och improvisationslärare vid musikkonservatoriet. Under sin femåriga frånvaro från Sverige tillbringade han tid med att spela i Europa med några av de ledande musikerna där och hedrades med förstaplatsen som ”coming star” i den amerikanska tidningen Down Beats omröstning. På den tiden var fri, villkorslös improvisationsmusik det som gällde för honom, en period han senare såg tillbaka på som ett reningsbad och en språngbräda för vidare musikalisk och instrumental utveckling.
1972 återvände han till Sverige, och under resten av decenniet ledde han sitt band, som länge var en kvartett med pianisten Harald Svensson, basisten Bruno Råberg och trummisen Leroy Lowe. Musiken byggde på Ejes breda rötter i jazztraditionen men också färgad av impulser från andra källor. För bandets första LP fick Eje återigen ”Gyllene skivan”. Gruppen turnerade inte bara i Sverige utan även i Europa och USA.
Men 1980 tog det stopp: under häpnadsväckande omständigheter lade Eje ner orkestern och lämnade tillbaka de 80 000 kronor han fått i stöd från Kulturrådet. ”Vi vill ha spelningar, inte socialbidrag”, var hans budskap. Han ansåg att musikpolitiken borde inriktas på att skapa jobb.
De senaste tio åren var han annars mest verksam som gästsolist och kompositör; han skrev för kammarorkester och elektronik, och även flera beställningsverk för radion. Hans sista, Raggruppamento, hade premiär med Radiojazzgruppen 1989.
Förutom att vara en betydande musiker var Eje Thelin en viktig musikpolitisk kraft och visionär.
ABOUT EJE THELIN
(9th June 1938 – 18th May 1990)
Eje (Eilert) Thelin was one of the biggest figures in Swedish jazz, and one of its most internationally known musicians, a brilliant trombone soloist, and during the 60s and 70s leader of one of the country’s leading jazz groups.
In 1961, Eje Thelin formed his own quintet that became one of the most noted European jazz groups, they were even written about in the American jazz press. At the start, the group consisted of Bernt Rosengren as tenor saxophonist, Göran Lindberg on piano, Erik Lundborg on bass, and Sven-Erik Materne on drums. Eje toured Europe, made records in Germany and Poland, and performed at major festivals. Back home in Stockholm, the quintet recorded the album “So Far”, which became leading Swedish jazz publication OrkesterJournalen’s “Golden Album” for 1963.
In 1972, he returned to Sweden, and for the rest of the decade he led the Eje Thelin Group, which for a long time was a quartet with pianist Harald Svensson, bassist Bruno Råberg and drummer Leroy Lowe. The music was based on Eje’s broad roots in jazz traditions but also colored by impulses from other sources. For the band’s first LP, Eje again received the “Golden Album”. The group toured not only in Sweden but also in Europe and the USA.
But in 1980 it came to a halt: under startling circumstances, Eje shut down the orchestra and returned the 80,000 SEK he had received in support from the Swedish Arts Council. “We want gigs, not social assistance”, was his message. He felt that music policy should be focused on creating jobs.